För några månader sedan slutade jag tro för ett tag att det är någon mening med allt. Det som inträffade var det värsta jag varit med om, inte bara för min skull utan för alla inblandade, och självklart var jag rädd.

Allt ordnade sig till det bästa, så som vi alla visste innerst inne att det skulle sluta så som det gjorde.

 

Min tro på att allt är möjligt kom tillbaka, och även om det går upp och ner dvs i detta fall med boende så står det kvar. Jag kanske inte kan säga att jag tror detta är meningen, men i slutändan när vi står där med våran lägenhet som vi längtat så efter - för den dagen kommer, så kommer man se tillbaka på dessa små bitar och kanske tänka såsom jag idag inte kan se, - att det var nog meningen ändå.

 

Jag har haft mina principer, alltid, och tänkt att så skall det se ut och vara den dagen då beskedet kommer.

Jag märker att det blir inte alltid som man har tänkt sig, och det är väl lite så livet skall vara. Det ska vara oförutsägbart. Man ska kanske inte planera allting. Man kanske ska ta saker som dom kommer, för någonstans så är det ju det, det är någon mening med allt som sker. Även om vi i den stunden inte ser det så, så är det så.

Livets mening, livets utmaningar, livets läxor. Vi lär oss av livet, livet utmanar oss, och det gäller för oss att ta till oss, lära oss och det som blir fel lär vi oss till nästa gång förhoppningsvis.

 

Spännande dag idag. Känsloblandad skulle jag vilja säga....

 

Ha en fantastisk dag! - Var rädda om varandra <3