Jag har slutat förut, men aldrig att jag kommit till insikt, bestämt mig så innerligt, sett det verkliga problemet, fått denna fantastiska känsla inom mig förut. En känsla av, frihet, tillfredställelese utan att tända den där äckliga ciggaretten. Att verkligen veta med mig, att jag går mot ett hälsosammare liv. Att inte lukta rök, att få bättre ork, få tillbaka energin, slippa rutinerna kring att man måste röka efter att ha ätit en måltid, innan måltid, efter kaffekopp, varje rast på jobbet, efter lunch och före lunch. Att tända en ciggarett varje gång jag gick utanför dörren. Tänk hur man rutar upp sitt liv på nikotinpinnar som kostar mellan 43-56:- kronor. Att vi betalar för våran död. Att vi betalar för att iallfall korta ner våra liv, och framförallt för dom människor i våran omgivning som vi låter få i sig röken och på samma sätt genom bara rökoset bli drabbade på samma sätt som VI. 

Alla vet vi om riskerna. Alla vet vi att det är skadligt. Hur mycket man än vet om det så hjälper det inte. Det hjälpte inte mig och det hjälper säkert inte många andra heller. Allt handlar om inställning. Och att man bestämt sig. 

Jag var ute och promenerade. Jag ville förbättra min hälsa genom att vara duktig att gå ut och gå, förbättra kondiotion och psyke. Jag var redo och bestämd att förändra min livsstil, om så bara för att börja någonstans, vilket för mig blev promenader varje dag efter jobbet. 

Under denna promenad hade jag fått upp flåset. Jag gick fort. Bestämt och jag njöt. Utan att tänka på det tar jag under gången upp mitt ciggarettpaket och tänder en ciggarett. 

Efter "tror jag" 2-3 bloss så tänker jag ("vad håller jag på med??") - här är jag ute och går, med inställning att förbättra min hälsa och livsstil - OCH TÄNDER EN CIGARETT?! 

Hur dum får man bli? 

Har ni möjlighet så läs boken: 

Man får verkligen upp ögonen! 

JAG ÄR EN STOLT ICKE-RÖKARE! ☺

Har för övrigt varit en bra dag. Varit till stan en sväng, på Granngården där Nina skulle handla lite pellets och det tillkom även lite fina blommor. Sedan på Coop och hämta paket. 

Avslutade med fika på Rävastens cafe och sedan hem och se en verklighetsbaserad film på teve som hette 1000-1. Om en basketbollspelare som vid 19 års ålder får en stroke och kämpar sig tillbaka till sin karriär, att fortsätta med det han älskar, att spela basket! En gripande och mycket fin film! Rekomenderas ☺

För övrigt är allt bra! Kärleken i mitt liv, min älskade fästman är här och jag är så lycklig. Han gör mig så lycklig. Varje dag!

Vi hoppas bara att hitta vårat eget inom snar framtid så vi får starta på riktigt våra liv! 

Mitt hjärta visade denna bild till mig nyss, gulle han. Stämmer så bra! 

Var rädda om varandra. Visa kärlek. 

Ta hand om er. Vi har bara oss själva, och varandra! ❤